Skip to main content

KJ Opinion

Opinion är en viktig del av vårt livräddande arbete på Stiftelsen Kattjouren.
Vi granskar, väcker opinion och engagerar oss i enskilda frågor. På så sätt
gör vi skillnad för djurindivider. Påverkansarbete är en viktig del av stiftelsens
arbete och sker via Kattjourens Facebooksida.
Nedan kan du läsa om två fall vi engagerar oss i under 2022 - de fyra schimpanserna
som dödades på Furuviksparken under december och NSR:s hantering av katter på
sina anläggningar i Skåne.


Dödade “för säkerhets skull”

 

Vi är djupt bestörta över att läsa om vad Furuviks djurpark gjort och gör mot schimpanser som rymt. Insamlingsstiftelsen Kattjouren kräver nu att Furuviks djurparks ägare Parks and Resorts Scandinavia tar sitt ansvar och omplacerar de resterande schimpanserna till en djurfristad.

Att djur hålls i fångenskap för att människor ska titta på dem är ingenting vi står bakom. Djur finns inte för vår underhållning, de är individer liksom vi. Ifråga om schimpanser – bokstavligen talat liksom vi. Schimpanserna delar 99,7 procent av vårt DNA. De kan tillverka verktyg och de kan lära sig teckenspråk för att kommunicera med oss. De sörjer som vi, älskar som vi, blir ledsna som vi. Dessa nära släktingar till oss har intressen, personligheter, komplexa sociala band och blir djupt traumatiserade när de upplevt något hemskt. Inget kan vara hemskare än att utsättas för dödligt våld eller se sina närmaste dödas.

Apungen Torsten, en av de apor som dödades, Även hans adoptivmamma Linda dödades av Furuviks djurpark.

På Furuviks djurpark bor en grupp schimpanser med starka vänskaps-och familjeband. Parken tjänar stora pengar på att människor kommer för att titta på schimpanserna.

Att aporna ingår i ett universitetsförsök där de tränas i att hantera eld och laga mat. visar med all önskvärd tydlighet att det här handlar om högt stående individer. En av dem har fötts upp med nappflaska eftersom hennes mamma, kanske p.g.a. förlossningsdepression, inte tog sig an henne. En annan av aporna tycker mycket om att måla. Kronprinsessan lär ha köpt flera av konstverken.

En av individerna är Santino som av en tidigare verksam i parken beskrivs honom som en tänkare och grubblare. Kanske är Santino död nu, på grund av att han var nyfiken på att se en liten bit av världen utanför det hägn där han hållits instängd sedan han var fyra år.

I förrgår kväll gick brandlarmet i schimpansernas hus. Sedan rymde flera av dem. Kanske hade de lekt med eld och blev rädda av larmet. Kanske var de bara nyfikna och begav sig ut på upptäcktsfärd.

Santino och hans kloka, nyfikna vänner kunde ha återförts till hägnet, som de gjort vid tidigare rymningar. Man kunde vidtagit säkerhetsåtgärderna som tidigare personal berättat har använts vid rymningar förut. Då har man sett till att endast de som schimpanserna kände väl fanns i närheten, för att sedan locka in aporna i hägnet igen.

Men när schimpanserna Santino, Maria Magdalena, Tjobbe, Manda, Selma och Torsten igår rymde ut i djurparken, valde parken att ta dit polis och skjuta tre av dem. En fjärde individ, vi vet inte vem, skadesköts och har ännu inte fått vård.
Till en början förklarade ansvariga dödandet med att det inte fanns tillräckligt med bedövningsmedel för alla schimpanser och därför valde man att skjuta för att döda . Sedan ändrade man påstående och menade att det enda alternativet efter rymningen var att skjuta ihjäl schimpanserna “för att de räknas som högriskdjur”.

Vi tycker att Furuviks förklaringar, till att man dödade de oskyldiga vännerna, är under all kritik. Å ena sidan har vi farhågor om en eventuell risk som skulle kunna uppstå – en risk som djurparken borde haft en handlingsberedskap för; å andra sidan har vi tänkande, kännande individer, någons bästa vän, älskade familjemedlemmar. Att döda någons familj och utplåna ett liv av intressen, kärlek, tänkande och unika personlighetsdrag, “för säkerhets skull”, är ett lågvattenmärke långt under skamgränsen.

Att döda vännerna var en enkel, snabb, avskyvärd och onödig lösning. Om en plan funnits eller om schimpanserna fått tid och förståelse hade inget liv behövt riskeras. Den djurpark som har schimpanser ska självklart också ha en handlingsplan för att hantera rymningar på ett sätt som respekterar djuren som individer och säkrar inte bara omgivningens utan även deras liv.

De schimpanser som bekräftats döda är Linda och Torsten. Linda var en av de äldsta schimpanserna på Furuviksparken hade ett djupt trauma bakom sig. Hon överlevde när hela hennes familj dödades av tjuvjägare i Liberia. Vi kan bara föreställa oss den panik och förlamande rädsla Linda måste ha känt när hon sköts till döds. Santino och Manda ligger ner i schimpanshuset på djurparken och en av dem är bekräftat död. Det är svårt att föreställa sig den förtvivlan som de överlevande schimpanserna känner just nu. Deras familjemedlemmar/vänner har dödats. En av dem har ont av en skottskada, och ligger kanske till och med döende. De har chockats av sirener, mötts av uniformerade poliser som skjutit på dem. En drönare flyger över deras huvuden. De måste vara otroligt rädda. De förstår att de är jagade och att människor plötsligt vill dem illa. Men de kan inte förstå varför. Furuviks agerande är ett skamligt exempel på hur slarv, inkompetens och dåligt omdöme tillåts kosta oskyldiga liv helt i onödan. Liv med ett egenvärde, som borda vägts in och setts som skyddsvärda, slängdes bort som skräp som var i vägen. Det går inte att motivera ett sådant agerande med hypotetiska risker.

 

Parken förtjänar skarp kritik och rättsliga följder för sitt bedrövliga omdöme och sin brist på respekt för djuren de har hand om. Schimpanserna däremot förtjänar att bemötas som brottsoffer. De måste gottgöras för den oerhörda hänsynslöshet de utsatts för.

Parks & Resorts Scandinavia som äger Furuviks djurpark är de som står bakom även Kolmårdens djurpark, Skara sommarland och Gröna lund. De tjänar stora pengar på att hålla individer som Santino och Linda i fångenskap. Nu är det hög tid att Park & Resorts använder en liten del av sin stora vinst till att göra det rätta för schimpanserna som drabbats av deras ansvarslöshet.

Vi kräver att Parks & Resorts tar sitt ansvar och ser till att inga fler schimpanser dödas och att man på ett ansvarsfullt sätt ser till att de överlevande och traumatiserade schimpanserna omplaceras till ett sanctuary specialiserat för schimpanser, där de får leva resten av sina liv.

Håller du med oss? Skriv ett mejl till Parks and Resorts, du kan hitta kontaktuppgifter här eller direkt till info@parksandresorts.com. Har du frågor eller synpunkter till Furuviksparken så hänvisar de i sin kommunikation till pressansvarige, Annika Troselius, informationschef Parks and Resorts, annika.troselius@parksandresorts.com


Här är ett exempelmejl du kan skicka:

Hej,
Jag uppmanar er att ta ansvar för de schimpanser som fortfarande är vid liv på Furuviks djurpark.

Det innebär för det första och alldeles självklart att precis allt görs för att rädda Selma som ni skadat. Hon har lidit svårt på grund av er. Hon är en tänkande, kännande individ med ett egenintresse av att få leva sitt liv. Sätt in alla resurser på att ge henne vård och låt henne få leva oavsett om det blir med funktionshinder. Schimpanser är liksom vi människor långt mer än sina fysiska förmågor. Likaså måste allt göras för rädda Manda om hon fortfarande lever. När detta är gjort behöver ni fånga in samtliga överlevande under humana former och därefter omplacera dem till ett så kallat Sanctuary, en djurfristad, där de får leva sina resterande liv efter den traumatiska händelse som ni på grund av er omdömeslöshet och bristande säkerhet utsatt dem för. Under många år har ni tjänat pengar på de hör individernas och nu är det på tiden att ni återbetalar er stora skuld till dem.

Schimpanserna är offer för er ansvarslöshet och försumlighet. De behöver få stöd och en ny start i livet på en djurfristad, inte fortsätta sin tillvaro på en djurpark där de traumatiserats och deras familjemedlemmar dödats. Det ni gjort är oursäktligt. Vi ser fram emot att ni redogör för en grundlig utredning av vem som bär ansvaret för de beslut som fattas och vilka åtgärder ni vidtagit som konsekvens av detta. Välj att göra det rätta för djuren – slutligen!

Med vänlig hälsning

Namn

 

 

 

 

Vi tänker att det säkert finns många människor som just nu har information som är av vikt för utredningen om det här ärendet och för bedömningen av hur ansvariga för parken agerat i förhållande till schimpanserna. Snälla, har du sådan info så hör av dig till polisen och informera även länsstyrelsen:

 

Tips:
Här kan du tipsa polisen. Anmälan hos polis görs via 11414 eller genom att besöka en polisstation.

Länsstyrelsen:
Här gör du en anmälan till länsstyrelsen i Gävleborg. Om du vill göra en anmälan via telefon, ring länsstyrelsens anmälningstelefon för djurskyddsärenden:
010-225 11 18 och du kan även nu länsstyrelsen via e-post: djurskydd.gavleborg@lansstyrelsen.se
Om du vill skriva till dem är adressen: Länsstyrelsen Gävleborg, Djurskyddsfunktionen, 801 70 Gävle

Det finns två pågående namninsamlingar som du kan skriva under här:

Utveckla eller avveckla svenska djurparker

Djurförbud på Furuviksparken

Expertisen om rymningarna

 

I det här avsnittet samlar vi uttalanden om det som skett i Furuviksparken, från primatforskare, experter och debattörer.

EXPRESSEN: SKARPA KRITIKEN MOT DJURPARKEN: ”KATASTROF”
Experten: ”De har inte avlivats – de har skjutits”.
Att döda schimpanser som har rymt borde vara en sista utväg. Det menar primatologen Frans de Waal som är känd för sin banbrytande forskning om djurs beteende. I en intervju med Expressen TV ställer sig de Waal också kritiskt till den term som har använts i media för att förklara vad som hänt på Furuvik. Läs mer här.

EXPRESSEN: EXPERTEN – ”OTROLIGT ATT DÖDA EN TREÅRING”.
Hyllad forskare chockad att schimpansen Torsten, 3, sköts ihjäl.
Det var först under intervjun med Expressen som primatologen Frans de Waal fick reda på att en av de apor som skjutits ihjäl på Furuviken är den treåriga schimpansen Torsten. de Waal, som är känd för sin banbrytande forskning på djurs beteende, blev chockad när han hörde nyheten och berättar vid vilken ålder schimpanser kan ses som farliga.
Läs mer här.

SVT: JANE GOODALL INSTITUTE – ”BEDÖVNING BÖR ALLTID VARA PRIO ETT”.
För att fånga in förrymda schimpanser bör alltid det första alternativet vara att söva dem med bedövningspilar. Det säger Patrick van Veen, ordförande i ansedda Jane Goodall Institute, till SVT Nyheter. – Att skjuta skarpt är verkligen det sista man ska göra, säger han. Läs mer här.

DAGENS NYHETER: ”SCHIMPANSERNA HAR VARIT PÅ RYMMEN FÖRR”.
Schimpanserna som rymde från Furuviksparken har tagit sig ut flera gånger förut. Det säger Ing-Marie Persson, som jobbat med aporna i över 30 år. Hon är starkt kritiskt till hur djurparken hanterat situationen. Läs mer här.

TV4: SCHIMPANSFORSKAREN RASAR – ”BRUTALT HANTERADE”
Kritiken växer mot Furuviksparkens agerande efter schimpansrymningarna. Polisen har upprättat en anmälan om brott mot djurskyddslagen mot Furuviksparken och Lunds universitet avslutar sitt forskningssamarbete. Tomas Bergström, som arbetat som zoolog vid parken och nu är forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet är mycket kritisk till hur parken hanterat den uppstådda situationen. – Jag är fruktansvärd upprörd, säger han. Läs mer här.

AFTONBLADET: JANE GOODALL INSTITUTET FÖRDÖMER SKJUTNINGEN – “BORDE INTE HA DJUR ALLS”
Det världsberömda Jane Goodall-institutet, som startades av primatologen och en av världens främsta schimpansexperter, Jane Goodall, fördömer Furuviksparkens agerande. ”Om ett zoo hävdar att den enda lösningen är att skjuta ihjäl djuren, så borde de inte ha djur över huvud taget”, skriver de i ett uttalande. Läs mer här.

 

 

Ledare, krönikor och artiklar

AFTONBLADET: SNUDD PÅ MORD ATT SKJUTA SCHIMPANSER – DERAS ENDA BROTT ÄR ATT DE INTE VAR INLÅSTA (Peter Gustavsson)
Cirkusbranschen har redan förändrats, och klarar sig utan djur i bur. Frågan är hur länge djurparkerna kan fortsätta i sin nuvarande form. Schimpansernas enda brott var att djurparken inte lyckats hålla dem inlåsta. Läs mer här.

EXPRESSEN: DJURPARKEN HAR ORSAKAT ETT BLODBAD (Gunilla Brodrej, redaktör Expressens kultursida)
Djurparken har orsakat ett blodbad. Läs mer här.

EXPRESSEN: JONAS WAHLSTRÖM HAR FEL – STÄNG DJURPARKERNA (Jonas Malm. kulturchef Expressen)
“Hösten nådens år 2022 har färgats av kungskobrors, lappugglors och nu schimpansers försök att fly sina fångvaktare. Jag är på deras sida. Djurparker hör precis som fascism och freonkylar hemma på 1900-talets skräphög. Nu måste vi utveckla en värdig form av artbevaring.” Läs mer här.

AFTONBLADET KULTUR: LÄGG NER ALLT – DJUR HÖR INTE HEMMA I PARKER (Somar Al Hener)
Lägg ner allt – djur hör inte hemma i parker. Djuren används hänsynslöst för att ge oss ”upplevelser”. Läs mer här.

EXPRESSEN: HUR HAR FURUVIK TÄNKT SIG ATT DETTA SKA SLUTA (Gunilla Brodrej, redaktör Expressens kultursida)
Det pågående dödliga våldet på Furuviks djurpark är ett misslyckande som måste synas utifrån och borde få konsekvenser för dem som äger och driver parken. 
Läs mer här.

AFTONBLADET: ETT KVITTO PÅ MÄNNISKANS TOTALA USELHET (Ida Söderberg)
Massakern i Furuvik borde bli dödsstöten för alla djurparker. Läs mer här.

ARBETARBLADET: ÄGARNA SÖRJER SÄKERT LINDA, TORSTEN, SANTION OCH MANDA HELA VÄGEN TILL BANKEN (Ledarsidan, Jenny Wennberg)
Furuvik och Parks and resorts kan kalla det för bevarandeprojekt. Skryta om forskningssamarbeten. Berätta på sin hemsida att schimpanserna minsann inte måste delta i studierna om de inte vill. Men i slutet av dagen har vi fått facit på vad Furuviksparken faktiskt är. En verksamhet där man skjuter schimpanser man säger sig vilja bevara. Och ägarna sörjer säkert. Hela vägen till banken över Linda, Torsten, Santino och Manda. Läs mer här.

SVERIGES RADIO: GENETIKFORSKAREN – FURUVIKSPARKEN KANSKE INTE ÄR BÄSTA PLATSEN
Genetikforskaren Tomas Bergström från SLU berättar att det kommer ta väldigt lång tid för schimpanserna att återhämta sig från traumat, om de ens någonsin kommer att läka ifrån det. Läs mer här.

EXPRESSEN: FORSKNING OM SCHIMPANSER PÅ FURUVIK AVBRYTS
Forskare som bland annat bedrivit forskning där schimpanserna skulle lära sig hantera eld och laga mat, pausar samarbetet med Furuviksparken och berättar att det inte är etiskt försvarbart att fortsätta studierna som det ser ut nu, bland annat på grund av att det trauma som de återstående få schimpanserna gått igenom. Man berättar att schimpanserna på parken har bidragit enormt mycket till svensk forskning och påpekar att dessa djur i ett vetenskapligt sammanhang “inte är vilka djur som helst”. Läs mer här.

SVERIGES RADIO: FURUVIKSPARKEN FICK INTE HA SCHIMPANSERNA UPPDELADE
Furuviksparkens dispens att hålla schimpanserna uppdelade i två grupper gick ut i april tidigare i år. Ändå fortsatte de att ha dem uppdelade och satte inte ihop grupperna förrän några veckor innan rymningen. De har även haft alltför lågt i tak för schimpanserna och har varit medvetna om att de inte har följt regelverket. Läs mer här.

EXPRESSEN: POLISEN UTREDER BROTT EFTER APORNAS FLYKT I GÄVLE
Före detta djurparkschefen på Furuvik, Johnny Persson, riktar hård kritik mot valet att döda djuren och anställda vittnar om att säkerhetsföreskrifter inte följs eller tränas.Läs mer här.

TIDNINGEN SYRE: SKARP KRITIK MOT FURUVIKS SCHIMPANSSKJUTNINGAR
En tidigare anställd vittnar om missförhållanden i Furuviksparken. Hon ger exempel på hur parken brutit mot regelverket och berättar att de i många år har haft dispens för att få ha kvar schimpanserna, eftersom aphuset har varit för litet och parken inte har velat bygga ett nytt. Hon beskriver händelsen med schimpanserna som en onödig avrättning och anser att parken (deras ansvarige – vårt tillägg) bör få djurförbud. Både på grund av dödandet av djuren och eftersom parken inte ens kunde hjälpa de skadade schimpanserna eller ge djuren omvårdnad i form av mat eller värme på flera dagar. Läs mer här.

CBC: ZOOLOG IFRÅGASÄTTER PARKENS KOMPETENS (IN ENGLISH)
Mathias Osvath, zoolog och universitetslektor på Lunds Universitet, har arbetat nära med schimpanserna i Furuvik i flera år och ifrågasätter nu parkens kompetens. Han förklarar att en treårig schimpans inte utgör något dödligt hot överhuvudtaget, och att det faktum att parken trodde annat säger en del om deras kompetens. Han säger också att de överlevande schimpanserna skulle ha det bättre i en annan fristad eller djurpark. Osvath berättar även att en av schimpanserna, Linda, räddades i Liberia efter att hennes mamma hade blivit skjuten av tjuvjägare medan hon bar på Linda. Hon fördes till Furuvik där hennes liv avslutades efter att hon själv blev skjuten med ett barn på ryggen. Läs mer här.

TV4: SCHIMPANSSKÖTAREN I TÅRAR – DET ÄR MINA BARN DE HAR SKJUTIT
Ing-Marie, “Schimpansernas mamma”, riktar stark kritik mot Furuviksparkens hantering av schimpanserna och beskriver det hela som en massaker. Hon har levt väldigt nära schimpanserna som Furuviksparken har berövat livet av och erbjöd snabbt parken sin hjälp. Ett erbjudande som parken inte ens svarade på, trots att Ing-Marie hade kunnat vara på plats mycket snabbt. Se inslaget här.

 

 

 

 

Därför var det inte rimligt att döda

Här är några av skälen till att det inte var rimligt att betrakta schimpanserna på rymmen i Furuviksparken som en sådan grad av fara att våld var motiverat.

Nära kontakt med människor
Samtliga schimpanser var flaskmatade, d.vs. uppfödda med mycket nära kontakt med människor. Samtliga utom lille Torsten hade också haft enormt mycket människokontakt (med Ing-Marie) i många år. Det fanns inte skäl att utgå från att dessa schimpanser automatiskt skulle utgöra något hot för människor.

Schimpanser glömmer aldrig
Schimpanser glömmer aldrig. Deras hjärna är precis som vår (bara mindre). Om de haft nära kontakt med människor så glömmer de inte det.Det var minst femton minusgrader. Schimpanser tycker inte alls om kyla och de hade med all säkerhet velat komma tillbaka till sitt hägn och till värmen inom kort.

Treårig chimpans inget hot
Torsten var bara en baby, han var tre år, en ålder där schimpansbarn fortfarande diar. Alla experter är eniga, en treårig schimpans utgör absolut inte något hot.

Furuviksparken stängd för besökare
Parken var stängd för besökare och det fanns därför inte en massa okända människor i området som Linda och Torsten (som kommit utanför hägnet) kunde träffat på.

Experter eniga
Experter på schimpansers beteende i allmänhet (Frams de Waal, Jane Goodall Institute m.fl.) och specifikt för dessa individer, Ing-Marie Persson som tog hand om dem i 32 år, är eniga om att schimpanser blir försiktiga och lite förvirrade när de kommer utanför sitt område. De behöver hjälp att ta sig tillbaka och går ofta självmant när de blir lockade.

Kunskap och erfarenhet ignorerades
Ing-Marie Persson som jobbat så länge med schimpanserna och mycket väl kände dem som var ute/på väg ut (utom baby Torsten) fanns 20 minuter från parken och hade kunnat vara till stor hjälp genom sin kunskap om och erfarenhet av samtliga ungdomar/vuxna.

Djurskötare hade kunnat återföra schimpanser
Djurskötare/vårdare är de som ska känna och kunna läsa av djuren de tar hand om. Det finns många exempel på hur djurskötare med tålamod och expertis återfört schimpanser som rymt, till tryggheten, utan någon användning av våld.

Säkra området
Experter berättar om hur första steget vid en rymning bör vara att säkra området så att inte okända människor vistas där, sedan öppna allt så schimpanserna har flera vägar tillbaka (aphuset har tre sektioner så olika delar hade kunnat vara öppna) och på olika sätt locka dem, både med mat och på andra sätt (exempelvis med saker de tycker om). Skötare kan vara till stor hjälp och det finns många exempel på skötare som helt enkelt tagit en förrymd schimpans i handen och lett dem tillbaka. När området är säkrat kan även bedövningsmedel användas. Oavsett om det tar ett antal minuter innan medlet verkar, kan man oftast övervaka schimpanserna under denna tid. Det finns även annan utrustning t.ex. nät, vatten, ljus, ljus som kan användas för att styra hur djur rör sig.

Ingen överhängande risk
Det finns inget som tyder på att det fanns någon konkret situation med överhängande risk utan parken dödade fyra utrotningshotade, kännande och tänkande individer, ”för säkerhets skull”. Det handlade om att ha dödande som första- inte sistahandsalternativ, vilket visar på en anmärkningsvärd inställning till djuren som individer. För kännedom så ansökte djurparkens VD den 16 december om dispens att få skjuta de överlevande med hänvisning till djurskyddsskäl, om det inte gick att ta sig in till dem på ett säkert sätt. Man kontaktade inte under hela tiden Ing-Marie Persson som stod beredd att bidra både med sin expertis och rent praktiskt. Än en gång var dödande alltså inte ett sistahandsalternativ. Man lät schimpanserna lida i dagar istället för att använda alla möjligheter att hjälpa dem.

Vi är eniga med Jane Goodall Institute som uttalat att om den enda utväg man ser när djur rymmer är att döda djuren så ska man inte ha djur alls. Ett beslut om detta när det gäller parkens ansvariga är för oss en naturlig konsekvens av hur händelsen och schimpansernas liv hanterats.

Schimpans i fångenskap på en annan djurpark.

Ända sedan Shalini startade nätverket Kattjouren har genomslagskraftig kommunikation varit en Kattjourens främsta styrkor. I dag använder stiftelsen denna kraft för att driva opinion i enskilda djurskyddsärenden i syfte att rädda djurs liv. Påverkansarbete är en viktig del av stiftelsens arbete och sker via Kattjourens facebooksida.

Under 2021 har vårt påverkansarbete tillsammans med juridiska insatser bland annat resulterat i att den blinda kattungen Kelly räddades från avlivning. Kelly som förmodligen varit blind sedan sina allra första veckor, var på en veterinärklinik, opererad och redo för att åka till sitt nya hem. Då omhändertogs hon av länsstyrelsen som sett en bild av henne på Facebook (innan hennes ögon opererades) och beslutat att hon skulle avlivas. Trots att Kelly själv var ett bevis på att hon klarade sig utmärkt utan syn – vilket veterinären både intygade och hade filmklipp som visade – stor myndigheten på sig ifråga om beslutet att ta Kellys liv.

Insamlingsstiftelsens juridiska insatser gav Kellys ägare, katthjälpsföreningen Kattkommando Syd, möjlighet att driva ärendet och överklaga beslutet att avliva Kelly. På sociala medier postades ett inlägg om den lilla kattungens utsatta situation.

Människor från när och fjärran blev upprörda över länsstyrelsens resonemang. Både länsstyrelsen och domstolen som skulle avgöra ärendet fick många hundra mejl. Och 40 000 människor skrev på namninsamlingar till stöd för Kelly (mer än 20 000 var från andra länder som USA och England).


Hjälp katterna på NSR:s anläggningar i Skåne

Nordvästra Skånes Renhållning AB (NSR) i Helsingborg och Åstorp har valt att avsluta det väl fungerande samarbete som funnits med kattföreningar för att hjälpa och rädda hemlösa katter på deras avfallsanläggningar i Helsingborg och Åstorp. Stiftelsen Kattjouren vädjar till NSR att de ska ompröva sitt beslut och har startat en namninsamling som redan har fått in över 2 000 namnunderskrifter.

NSR hänvisar dels till säkerhetsrisker som gör att utomstående inte ska vistas på anläggningarna och dels till att företaget inte vill mata katter och ta någon form av ägaransvar – avslutat allt samarbete med föreningarna. Det gäller även katter som en förening kastrerat och lämnat tillbaka till NSR som ville att de skulle vistas där för att motverka problemet med råttor. De katterna hade ett katthus och fick mat som föreningen lämnade till NSR. Katthuset är slängt och katterna får ingen mat.

Det finns anställda på NSR som är beredda att hjälpa med infångning och överlämna katter till föreningarna som ger vård och nya hem. Men NSR vägrar sådan lösning och hänvisar till att länsstyrelsen ska hantera frågan om någon katt far illa. Länsstyrelsen agerar antingen på anmälan eller genom planerade inspektioner som följs av de beslut myndigheten ser som lämpliga. Eftersom det här handlar om rädda katter, som länsstyrelsen många gånger avlivar enbart på grund av deras inledande rädsla, är detta en dödsdom för katterna på soptippen. Under det senaste året har länsstyrelsen inte fått in någon anmälan om de många hemlösa katterna hos NSR, men efter att Lokaltidningen Helsingborg nyligen uppmärksammade situationen kom det plötsligt en anmälan om en skygg katt på området. Anmälan resulterade i att en av länsstyrelsens leverantörer av uppstallningstjänster satte ut en fälla som stått helt utan skydd från väder och vind (även under de senaste dagarnas snöoväder) och som under mer än 14 timmar inte kontrollerades en enda gång.

Som jämförelse är kattföreningarna väldigt noga med att alltid ställa fällor så att fångade katter ska skyddas mot regn, snö, vind. Sedan kontrollerar man fällan varje timme vid kallt väder för att ingen katt ska behöva utsättas för lidande eller långvarig stress.

NSR är ett stort företag och har i den här situationen möjlighet att ta socialt ansvar för ett stort djurskyddsproblem, utan besvär. NSR kan ge utsatta, hemlösa kattungar och katter möjlighet till en lycklig framtid. Genom detta skulle NSR samtidigt ta tillvara på det goda engagemanget hos sin personal och bidra till att antalet hemlösa katter minskar på ett humant sätt.

Istället låter man försvarslösa djur fara illa och föröka sig för att till slut svälta eller frysa ihjäl, alternativt avlivas av länsstyrelsen. Det är djupt tragiskt och motsatsen till det sociala ansvarstagande som kan förväntas av en aktör som NSR.

Vi är besvikna på NSR och vill se ett annat agerande från deras sida. Vi vill att NSR ska ta socialt ansvar och leta lösningar som gynnar katterna. Om sådana lösningar innebär en kostnad för företaget är vi i Stiftelsen Kattjouren beredda att täcka kostnaderna.

Kattjouren driver kampanjen för katterna på NSR:s anläggningar, något som bland annat skapat uppmärksamhet i media i Helsingborgs Dagblad och tidningen Syre. Du kan läsa artikeln här.

 

VAD DU KAN GÖRA

– Skriv under vår protestlista här.

– Skriv ett mejl till NSR. Nedan är en exempeltext du kan inspireras av eller kopiera. Skicka det till kundservice@nsr.se eller via deras facebooksida.

– Swisha en gåva till vårt arbete: 123 182 56 03 (märk betalningen NSR)

På egen hand kan de försvarslösa katterna på soptippen inte göra någonting för att rädda sig själva. Tack för att du lånar din röst till dem.

Alla katter förtjänar ett kärleksfullt hem. Ta kontakt med NSR och hjälp oss hjälpa katterna!

Exempeltext på mejl:

Angående ert agerande ifråga om hemlösa katter
Jag har läst om hur ni på NSR inte längre vill samarbeta med kattföreningar som räddar hemlösa katter på era anläggningar. Som jag förstår det hänvisar ni i detta till säkerhetsrisker och till att länsstyrelsen som tillsynsmyndighet är garant för katternas välfärd.
Som tillsynsmyndighet agerar länsstyrelsen antingen efter anmälan eller genom planerade kontroller. När det gäller rädda katter som lever utomhus fattar man ofta beslut om att katterna ska avlivas. Det handlar om katter som inte på något sätt skiljer sig från de hundratals rädda individer från era anläggningar som katthjälpsorganisationer räddat till trygga, glada liv som älskade familjemedlemmar.
Länsstyrelsens agerande kan omöjligt säkra en god välfärd för katterna på era anläggningar. Även om myndigheten skulle haft tid att besöka er mycket ofta vilket de inte har, saknar myndigheten resurser att bedriva omfattande kastreringskampanjer och lägga de många hundratals timmar som krävs för att fånga in och hantera katter på ett djurskyddsmässigt acceptabelt sätt. Dessutom är det inte i katternas bästa intresse att avlivas när det finns människor som vill ta hand om och rädda dem.

Jag har förståelse för att ni behöver förhålla er till säkerhetsrisker och att ni har ansvar för de personer som vistas inom anläggningen. Jag efterlyser dock ett socialt ansvarstagande och ett lösningsfokus, i den andan, från er sida. Tänk lateralt och leta tillsammans med katthjälpsföreningarna fungerande lösningar som säkrar personsäkerhet utan att offra hundratals katters liv. Det finns ett stort engagemang för katter i vårt samhälle. Statistiskt sett är det orimligt att det hos ett stort företag som er, med hundratals anställda i Helsingborgsområdet, inte skulle finnas ett antal personer inom organisationen som kan tänka sig hjälpa till med infångande och överlämning av katterna. Jag vet att det finns katthjälpsorganisationer villiga att ersätta er för de kostnader ett sådant arrangemang eventuellt skulle medföra.

Jag ser fram emot återkoppling från dig som högst ansvarig, om att ni gått ut med förfrågan till samtliga anställda och även till andra företag inom området, där ni förhör er om de vill hjälpa till att verka för en lösning som ger de här utsatta katterna en framtid, liksom så många andra fått sedan 2015. Skulle den vägen inte fungera hoppas jag att ni tillsammans med engagerade djurvänner fortsätter söka andra lösningar som gör det.

Med vänlig hälsning

Namn

Ett stort antal veterinärer och andra specialister inom djurhälsa och beteende skrev sakkunnigutlåtanden till stöd för Kelly. Domslutet blev rättvist, Kelly fick leva.

 

 

Kattjourens kommentarer till NSR:s frågor och svar:


“Finns det katter på NSR:s anläggningar nu och hur många?”


NSR:s svar:

Under 2022 har personal uppgett att 1-3 katter tillfälligt har synts till på huvudanläggningen, vilken är i drift i stort sett dygnet runt.


Fakta:

NSR:s personal har sett flera katter under 2022, exempelvis anmäldes det att det fanns kattungar under en hög med trämaterial till säkerhetsansvarige CW. NSR agerade inte på anmälan och vi vet inte vad som hände med dessa kattungar. Mörkertalet är dessutom enormt. De rädda katterna håller sig undan människor och rör sig bland bråte, framförallt när det är mörkt. När personal inte anmäler eller ser katter så betyder det inte att katterna inte finns. Sedan 2020 har 48 (alltså inte det tjugotal vi tidigare uppskattade) räddats från NSR Helsingborgs område. Under den tiden pratade kattvänner med flertalet anställda på NSR som inte sett en enda katt.


“Har NSR använt sig av ka
tter i syfte att hålla undan skadedjur?”


NSR:s svar:

Nej. NSR använder sig av andra lösningar för att hålla efter skadedjur.


Fakta:

I början på år 2016 strax efter att kattföreningen HKHS fångat in samtliga katter i en stor kattkoloni inne på NSR:s område, bad NSR om att tillbaka några av katterna som s.k. TNRM-katter. NSR motiverade detta med att de upplevde att ttproblematiken hade förvärrats utan katter. De ville ha tillbaka några katter för att hålla nere råttbeståndet. Föreningen gick med på detta och fem kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter lämnades tillbaka tillsammans med ett katthus. En skriftlig överenskommelse gjordes om att kattföreningen skulle tillhandahålla foder och att NSR skulle utöva tillsyn och genast rapportera om någon katt visade tecken på att inte må bra. Vi tvivlar inte på att NSR använder sig av ett flertal lösningar för att motverka råttor. Det är dock inte korrekt att man inte använt sig av katterna i detta syfte.

 

“Har det funnits överenskommelser mellan NSR och frivilliga krafter?”

NSR:s svar:
Ja, det har funnits olika slags överenskommelser historiskt. Dessa är avslutade efter beslut i NSR:s styrgrupp för arbetsmiljö, miljö och säkerhet år 2021.

Fakta:
Det är korrekt att det funnits överenskommelser, både muntliga med NSR Helsingborg och skriftliga med NSR på Makadamgatan och i Åstorp. Vi har ingen anledning att tvivla på att styrgruppen i fråga år 2021 beslutade att det överenskomna samarbetet skulle avslutas. Den berörda föreningen fick dock inte information om detta utan det NSR gjorde var att meddela föreningen att TNRM-katterna skulle fångas in. Föreningen kunde inte göra det i närtid på grund av platsbrist och eftersom man inte fick information om att avtalet skulle avslutas, katternas hus skulle komma att slängas och de inte längre skulle få mat, var det inte ett ärende som prioriterades akut.

”Varför slutade NSR samverka med frivilliga krafter?”

NSR:s svar:
Verksamheten på NSR:s anläggningar har vuxit och förändrats med åren. På grund av de arbetsmiljö-och säkerhetsrisker som finns kan NSR inte tillåta privatpersoner eller frivilligorganisationer att röra sig fritt på våra anläggningar.
Det är inte NSR:s ansvar att hantera orosanmälningar kring djur. Det är länsstyrelsens uppdrag och det är med denna som frivilliga krafter måste samverka.

Fakta:
Vi betvivlar inte att verksamheten på anläggningarna förändrats och att det finns säkerhetsrisker på en avfallsanläggning. Personal på sådana anläggningar har förhöjd risk för arbetsskador jämfört med på andra arbetsplatser. Riskerna är dock inte omöjliga att påverka genom olika åtgärder och det förekommer självklart regelbundet att andra än NSR-anställda vistas på de olika anläggningarna. Vi är intresserade av att få veta hur riskerna vid dessa tillfällen hanteras. Sannolikt skulle det gå att till stånd en lösning där organisationer med ett försäkringsskydd för sina volontärer, förbinder sig att följa säkerhetsföreskrifter, ledsagas av personal samt endast går “säkrade” slingor, vid överenskomna tider som personal på NSR informeras om. Om detta inte är genomförbart är det dock inte så att katterna
behöver offras för att frivilliga inte ska utsättas för risker. Katterna kan räddas även fortsättningsvis utan att personer från föreningarna sätter sin fot på området.

NSR menar att katterna på området inte är deras ansvar, utan myndigheternas. Resonemanget är cyniskt och ansvarslöst. Som jämförelse kan vi föreställa oss att en stor kommunal hyresvärd skulle slå ifrån sig ansvar för att genom samverkan med frivilligorganisationer motverka problematiken med exempelvis utanförskap och kriminalitet i de egna områdena, med hänvisning till att detta är socialtjänstens och polismyndighetens sak. Ett sådant tankesätt vore förkastligt eftersom den som är
närmast en social problematik och kan påverka den, självklart har ett socialt ansvar för att göra det. Särskilt om problematiken har samband med en verksamhet (lägenhetsuthyrning, avfallshantering etc) som parten har ekonomiskt utbyte av.
I NSR:s fall handlar det om att företaget kan påverka ett mycket stort djurskyddsproblem utan större besvär för företaget. Man behöver enbart samverka med frivilligkrafter för att finna en lösning som möter både djurskydds- och säkerhetsintresset. Det är anmärkningsvärt att NSR menar att skattebetalarna ska finansiera insatser som ideella organisationer är beredda att ta kostnaden för. Lika anmärkningsvärt är det att företaget tycker att länsstyrelsens hårt ansträngda resurser, som är otillräckliga för att lösa situationen för länets hemlösa katter och andra djur, ska användas för att lösa ett problem på företagets område som företaget erbjuds hjälp att själv kunna lösa på ett tt som räddar katternas liv. Länsstyrelsen har framfört förslag till NSR att företaget ska samverka med frivilligkrafter vilket man nekar med hänvisning till säkerhetsrisker. Varje gång länsstyrelsens upphandlade entreprenörer (fristående företag som fångar in och stallar upp djur på uppdrag av myndigheten) åker ut till NSR innebär det en kostnad för skattebetalarna.
Myndighetens upphandlade entreprenörer behöver liksom frivilligorganisationerna vistas på området för att fånga in katter. NSR:s personal måste med nödvändighet involveras för att kontrollera fällor och rapportera om katt fångats, samt stänga fällor över natten när dessa inte ska vara öppna. Detta gör personalen i dag när katterna ska fångas av länsstyrelsen och de hade kunnat utföra samma uppgifter om fällorna istället ställdes ut på uppdrag av kattföreningarna. Det enda som då hade tillkommit är att personalen skulle ställa ut en tom fälla och lyfta in fälla med katt i fordon, för att köra till
anläggningens entré där kattförening möter upp. Inget av dessa moment innebär någon skaderisk för personalen.
Medan djurvänner bland personalen varit snabba att anmäla katter på området till ledningen när samarbete funnits med kattföreningar som omplacerat katterna till ansvarsfulla hem, är anmälningsbenägenheten bland dem som ömmar för djuren låg, när de som ska tillkallas är länsstyrelsen. Det beror på att det är allmänt känt att rädda katter rutinmässigt avlivas när de omhändertas av myndighetens entreprenörer. Den minskade viljan att anmäla gör att katterna istället för att proaktivt få hjälp lämnas i en situation där de utsätts för lidande, tills situationen blivit så akut att djuren dör eller lidandet är så akut att anmälan görs för att följas av avlivning.
Länsstyrelsen har upphandlat hantering av hemlösa katter av privata företag. Dessa får ersättning för varje transport de gör för att tta ut och kontrollera fällor, hämta fällor och köra djur till veterinären. Enligt de avtal som gällt tills i år är ersättningen c:a 800-1600 per transport. Entreprenörerna får ersättning av myndigheten per dygn de har djuren uppstallade. Om kattföreningar ska samarbeta med länsstyrelsen behöver det gå via leverantörerna och ofta blir katter, som föreningarna utan problem hade kunnat socialisera och finna trygga hem till, avlivade eftersom myndigheten och entreprenörer bedömer dem som ”skygga” eller ”förvildade”. NSR:s hänvisning till att länsstyrelsen ska använda skattebetalarnas resurser för att kompensera för företagets bristande sociala ansvar, dömer de hemlösa katterna till döden, helt i onödan.


“Vad hände efter att samarbetet med de frivilliga krafterna upphörde?”


NSR:s svar:

När NSR säkerställt att inga djur använde de matplatser och särskilda boplatser som funnits togs dessa bort.

Fakta:
Enligt personal på NSR:s anläggning i Åstorp syntes TNRm-katterna fortfarande när matningen i september i år avslutades och katthuset slängdes. Det innebär att NSR brutit mot både djurskyddslagstiftningen och det avtal man ingått med kattföreningen. Först i oktober meddelade NSR officiellt kattföreningen att huset slängts och matningen upphört. I det meddelandet påstod man att huset slängts eftersom det oavsiktligt skadats och att matningen avslutats eftersom inga av TNRm-
katterna synts till utan enbart andra katter som man inte ville mata.

“Varför låter NSR inte bolagets egen personal frivilligt fånga in djur som befaras fara illa?

NSR:s svar:

Det finns risker förknippat med att hantera vilda eller sjuka djur. NSR ansvarar för personsäkerheten när personal befinner sig på anläggningarna oavsett tidpunkt.

Fakta:
Se vad vi skrivit om skälen för att man slutat samverka med frivilliga krafter. NSR:s personal är i dag involverade i hanteringen när länsstyrelsen ska fånga in katter. Med utkörningsavgifter från länsstyrelsens entreprenörer på mellan 800-1600 kronor per transport (detta är uppgifter från tidigare avtalsperiod) kan kontroll av fällor inte göras av dem flera gånger per dag utan orimligt höga kostnader för skattebetalarna. Det är personal på plats som kontrollerar fällorna vilket bolaget själv
berättat i ett annat av sina svar. Det är också personal som behöver stänga fällorna på natten för om det inte görs riskerar katter att utsättas för svårt lidande genom att sitta i en stålfälla i minusgrader i många timmar. Av samma orsak kan personal behöva hantera fällor med katt i, eftersom entreprenörerna kan vara ute på andra uppdrag när en katt fångas, med följd av att det tar åtskilliga timmar för dem att komma till platsen. I ett sådant fall måste personal kunna fly1a fällan till en skyddad plats. All hantering sker dock utan risk för personalen eftersom det handlar om en stängd fälla med ett handtag ovanpå. Det bästa sättet att ta den är att lägga över en filt och sedan ta i handtaget genom filten. På det sättet kan fällan flyttas utan att katten stressas onödigt och utan att personalen kommer i någon kontakt med katten. Ett skydd kan också sättas mot fällans tak vid handtaget, vilket ytterligare säkrar hanteringen. Den hantering det handlar om vid ett samarbete med kattförening är att föreningen lämnar en fälla med bete som kan sättas ut av personal på plats där man vet att katterna rör sig. När en katt har gått i fälla så sitter katten i den tills man anländer dit katten ska – typ katthemskarantän/veterinär/stödhem eller permanent hem. Personalens enda involvering i den resan är att man underrättar föreningen när katt tt i fällan, för att sedan på ett riskfritt tt flytta fällan till ett fordon. Fordonet körs till anläggningens entré där kattföreningen möter upp och tar ut fällan ur bilen. Förfarandet kan omöjligt anses utgöra någon arbetsmiljörisk för personal.

“Hur många katter har hämtats från NSR:s anläggningar?”

NSR:s svar:
Samverkan har skett med flera olika parter och det finns därför inte någon säkerställd uppgift detta. NSR har fått uppgifter om totalt cirka 20 hämtade katter under en sexårsperiod.

Fakta:

Sedan 2015 har mer än 120 katter räddats från NSR:s anläggningar genom samarbetet med kattengagerade.
Enbart sedan 2020 har 41 katter räddats. Vi hade tidigare fått en ungefärlig uppgift om ett tjugotal för den korta tidsperioden men när samtliga katter räknats blir antalet 41 stycken som kommit till nya familjer. Foton och namn finns för samtliga. I slutet av 2015 postade en av de involverade kattföreningarna ett inlägg om situationen på NSR. Vid tillfället för inlägget hade 47 katter räddats inom det område som i dag utgör NSR:s anläggningar och många räddades även under 2016. Vi har ett dokument där merparten av de räddade katter för perioden finns med. Det totala antalet som dokumenterats av de kattföreningar och eldsjälar Stiftelsen Kattjouren har kontakt med är 121 individer. Det finns absolut katter som dokumentation inte finns för. Och de 23 katter som fångades in av eldsjälar inne på NSR:s område mellan 2013-2015 är inte inräknade, inte heller ytterligare 10 stycken som fångats in sedan 2015 på en industritomt som i dag är en del av NSR. Sedan 2013 är det totala antalet räddade katter från NSR:s nuvarande område alltså minst 154 katter. Det är förstås orimligt att ett område där det så sent som sedan 2020 hämtats mer än 40 katter i dag skulle vara kattfritt.

“Hur hanterades fällan som länsstyrelsens entreprenör satte på NSR:s anläggning i november 2022 efter orosanmälan till länsstyrelsen om en skygg katt?”

NSR:s svar:
Fällan hade regelbunden tillsyn av NSR:s personal under arbetstid. När tillsyn inte kunde ske var fällan stängd. Efter 1,5 vecka utan fångst tog entreprenören bort fällan från anläggningen.

Fakta:
Ifråga om fällan har vi skrivit att länsstyrelsens entreprenör inte hade tillsyn över fällan någon gång. Det är positivt att NSR:s personal hade tillsyn över fällan och hanterade den. Hanteringen när det Handlar om en kattförenings fälla skiljer sig inte på något sätt från vad som sker ifråga om länsstyrelsens uppdragstagares utrustning. Se nedan vårt svar angående påstådda säkerhetsrisker för personalen om de skulle göra samma sak för att rädda en katt, som bolaget berättat att de gör i dag för länsstyrelsen, där följden blir att katten avlivas.